Arvikafestivalen 2010 - den långa versionen
Min publicerade version finns här:
Ovanligt trevligt i Arvika
Den långa är längre. Och med bilder:
Äntrade Arvika till tonerna av Timo Räisänen. Utanför bilen. Innanför var det med all säkerhet "Roscoe". Sommarens låt.
Efter lite normal halvförvirring tog vi oss in till ett helvetiskt kvavt festivalområde, och vår första spelning; Johnossi. Skadat bra, även om nämnda kvavhet "tvingade" in oss i öltältet bredvid. Tält förresten, vi övergav planerna på att sätta upp vårt eget rätt snart efter att vi kommit till parkeringen. Så, det blev att bilcampa. Lagom mysigt läge mellan en fabrik - modell öst - och lite skog och ett värmländskt fält.
På vägen ut tog vi en titt på Juliette Lewis på största scenen. Där passade hon sisådär. En svettig Platenskällare hemma i Linköping var en mer lämplig inramning. Minst sagt. Vi gick vidare. Bort mot bilen. Vin och uppblåsning av luftmadrasser, innan vi gick tillbaka för en bit skitstark taco, och [Ingenting] i tältet. Hamnade åter i ett öltält. Nu med några ärkevärmlänningar som bordskamrater. Pratade och fick se en bild på Pölsa. Regina Spektor i bakgrunden. Helt ok. Sen en minisväng till tältet igen och Robyn. Lämnade och gick mot Kent på stora scenen. Ok igen, men de kan nog aldrig bli mer än så för mig.
Att sova på luftmadrass i bil kan vara en rätt jobbig
(ljudlig)
historia.
Torsdagens snyggaste väska
Delar av Kents publik fick spärras in
Vår campinggranne, fabriken
Inledde fredagen med att inte göra någonting alls. Tog en sväng till campingen och konstaterade att vi nog gjort rätt val som bodde i bilen. La oss ner och halvdäckade på gräset.
In på området för en skvätt Deportees, följt av någon sorts standup på den obligatoriska "perfomande-scenen". Typ. Men rätt kul (DIVERSE GODSAKER!). Sen slapp vid bilen, innan Markus Krunegård äntrade stora scenen. Förmodligen en av de gladaste spelningarna. Därefter Göteborgskt svårmod á la Hästpojken. Skitbra. Och "Ett bättre djur" är kanske årets tredje bästa låt. Klämde in Takida, följt av Dennis Lyxzén och Invasionen, innan det blev obligatorisk återhämtning vid bilen.
Återvände till In Flames. Som självklart inte kunde låta bli att låta bli att spela en endaste liten sketen låt från sina fyra första skivor. Dumma dem. Fortfarande en skitbra spelning, men jag tjatade nog rätt rejält på hemvägen om just de där fyra första skivorna.
Somnade till Miike Snows "Animal".
Att sova på liggunderlag i bil kan vara en rätt jobbig
(hård)
upplevelse.
Markus Krunegård
Kvällsmat. Gjorde ett bra intryck på langos-försäljaren. Eller nåt.
Lördagen så. Tack vare bilkörning en 100% nykter historia. Och enormt regnig. Som tur var var de två första spelningarna vi skulle på inne i Apollo-tältet. Alltså hyfsat torrt. Oskar Linnros först - snyggt, och sen Hypocrisy - hårt.
(Warpath!)
Därefter slappande i bilen, som mynnade ut i sömn. Och till slut ett beslut att försöka undkomma leran och ta sig upp från parkeringen. Efter att ha fått hjälp från tre festivalveteraner, och två Arvikaveteraner kom vi upp. Jävlar vilken tur, kan man sammanfatta det med. När vi senare lämnade själva festivalområdet möttes vi av beskedet "parkeringen stängd" på grund av lera.
Såg Volbeat innan vi gick tillbaka för att nattpreppa bilen.
Sen kom Pete Doherty.
Och jag log säkert lite fånigt åt hur jäkla bra det var. Tredje gången för mig. I och med efterspelet med Pete sittande vid scenkanten i en halvtimme efter spelningens slut, landar den på andra plats i konstighet av de tre.
Att sova på liggunderlag i bil två nätter i rad kan vara en jäkligt jobbig
(skitjobbig)
upplevelse.
Mycket regn blev det
Tägtot
Besegrade leran
Babyshambles
Lämnade Arvika vid sjutiden på söndagsmorgonen. Sen följde en lång roadtrip fylld av The Clash, Roscoe och Thåström.
På det hela en mycket trevlig festival!
Ovanligt trevligt i Arvika
Den långa är längre. Och med bilder:
Äntrade Arvika till tonerna av Timo Räisänen. Utanför bilen. Innanför var det med all säkerhet "Roscoe". Sommarens låt.
Efter lite normal halvförvirring tog vi oss in till ett helvetiskt kvavt festivalområde, och vår första spelning; Johnossi. Skadat bra, även om nämnda kvavhet "tvingade" in oss i öltältet bredvid. Tält förresten, vi övergav planerna på att sätta upp vårt eget rätt snart efter att vi kommit till parkeringen. Så, det blev att bilcampa. Lagom mysigt läge mellan en fabrik - modell öst - och lite skog och ett värmländskt fält.
På vägen ut tog vi en titt på Juliette Lewis på största scenen. Där passade hon sisådär. En svettig Platenskällare hemma i Linköping var en mer lämplig inramning. Minst sagt. Vi gick vidare. Bort mot bilen. Vin och uppblåsning av luftmadrasser, innan vi gick tillbaka för en bit skitstark taco, och [Ingenting] i tältet. Hamnade åter i ett öltält. Nu med några ärkevärmlänningar som bordskamrater. Pratade och fick se en bild på Pölsa. Regina Spektor i bakgrunden. Helt ok. Sen en minisväng till tältet igen och Robyn. Lämnade och gick mot Kent på stora scenen. Ok igen, men de kan nog aldrig bli mer än så för mig.
Att sova på luftmadrass i bil kan vara en rätt jobbig
(ljudlig)
historia.
Torsdagens snyggaste väska
Delar av Kents publik fick spärras in
Vår campinggranne, fabriken
Inledde fredagen med att inte göra någonting alls. Tog en sväng till campingen och konstaterade att vi nog gjort rätt val som bodde i bilen. La oss ner och halvdäckade på gräset.
In på området för en skvätt Deportees, följt av någon sorts standup på den obligatoriska "perfomande-scenen". Typ. Men rätt kul (DIVERSE GODSAKER!). Sen slapp vid bilen, innan Markus Krunegård äntrade stora scenen. Förmodligen en av de gladaste spelningarna. Därefter Göteborgskt svårmod á la Hästpojken. Skitbra. Och "Ett bättre djur" är kanske årets tredje bästa låt. Klämde in Takida, följt av Dennis Lyxzén och Invasionen, innan det blev obligatorisk återhämtning vid bilen.
Återvände till In Flames. Som självklart inte kunde låta bli att låta bli att spela en endaste liten sketen låt från sina fyra första skivor. Dumma dem. Fortfarande en skitbra spelning, men jag tjatade nog rätt rejält på hemvägen om just de där fyra första skivorna.
Somnade till Miike Snows "Animal".
Att sova på liggunderlag i bil kan vara en rätt jobbig
(hård)
upplevelse.
Markus Krunegård
Kvällsmat. Gjorde ett bra intryck på langos-försäljaren. Eller nåt.
Lördagen så. Tack vare bilkörning en 100% nykter historia. Och enormt regnig. Som tur var var de två första spelningarna vi skulle på inne i Apollo-tältet. Alltså hyfsat torrt. Oskar Linnros först - snyggt, och sen Hypocrisy - hårt.
(Warpath!)
Därefter slappande i bilen, som mynnade ut i sömn. Och till slut ett beslut att försöka undkomma leran och ta sig upp från parkeringen. Efter att ha fått hjälp från tre festivalveteraner, och två Arvikaveteraner kom vi upp. Jävlar vilken tur, kan man sammanfatta det med. När vi senare lämnade själva festivalområdet möttes vi av beskedet "parkeringen stängd" på grund av lera.
Såg Volbeat innan vi gick tillbaka för att nattpreppa bilen.
Sen kom Pete Doherty.
Och jag log säkert lite fånigt åt hur jäkla bra det var. Tredje gången för mig. I och med efterspelet med Pete sittande vid scenkanten i en halvtimme efter spelningens slut, landar den på andra plats i konstighet av de tre.
Att sova på liggunderlag i bil två nätter i rad kan vara en jäkligt jobbig
(skitjobbig)
upplevelse.
Mycket regn blev det
Tägtot
Besegrade leran
Babyshambles
Lämnade Arvika vid sjutiden på söndagsmorgonen. Sen följde en lång roadtrip fylld av The Clash, Roscoe och Thåström.
På det hela en mycket trevlig festival!
Metaltown 2010
Här är den, den något oförfinade, något oavkortade versionen av Metaltown 2010. Den klara versionen finns i dagens Corren. Dock inte på nätet än. Lite varning kanske behövs, då det är osammanhängande, upprepningar, oklarheter och annat strunt.
fredag förmiddag
Bilresan ner. Blandat Rammstein, Jack Daniels och telefonsamtal.
I ett av kungligt bröllop-infekterat Sverige är GBG en fristad denna helg. En varierande publik, från den mest äkta hårdrocksfanatikern, via några punkare som blev kvar från torsdagens West Coast Riot, till mäklare och bankmän i 50-årsåldern. De två sistnämnda var nog kanske inte så många fler än just två, men ändå.
Eftermiddag på Avalon.
Öl, räkmacka och två liter skum. Och en uppsättning flaskor Rosé.
In på området. Skåningar i öltält.
Niles Egypten-metal i bakgrunden. Samspelar med skånska överåriga rockers. I slutändan visar de sig ändå vara smålänningar. Trots mitt tjat.
De eviga, meningslösa diskussionerna om vilket som är världens bästa band, välrldens bästa konsert, världens bästa gitarrist, eller bara världens bästa i allmänhet.
Handstil som fonetisk skånska.
Diskussioner om vilket landskap som är mest metal. Och vårt Östergötland ligger bra till med Witchery på lördagen. Även om J bara är en del av bandet räcker det långt.
Blandningen av publik lite av tjusningen. Evighetslånga jävla köer till bajamajor. Nile brölar på. Taskig organisation, men det kanske bara är festival.
Sabaton
Krigsheavy-metal. Perfekt uppvärmning inför Rammstein. Att känna asfalt gunga är jäkligt köttigt. Bättre betyg kan ett festivalband knappt få. Sabaton verkar överlyckliga över att befinna sig på denna scen. Att de är tillräckligt stora - det finns det inga tvivel kring.
Rammstein revanscherar Tysklands förlust i fotbolls-VM. Det de tyska idrottsmännen inte mäktat med, det fullständigt krossade Rammstein hela Västkusten med. Är publiken här för att se Rammstein eller är de här av den klassiska icke-anledningen; att det är ett spektakel som alla ser för att alla ska se bandet? Hursomhelst. Rammstein är dock inte fullt så övertygande förkrossande som man kan hoppas. Rammstein behöver inte vara så bra som många av sina kollegor. De är ändå sevärda. Orättvist? Nja, de klarar ju av helheten. "Du Hast" har en inneboende kraft som gör den till en av musikens odödliga klassiker.
Rammstein tar revansch för den snöpliga VM-förlusten mot Serbien. Du Hast får allsång. Mäktigt på tyska.
Rammstein för en lönlös kamp mot den tilltagande kyliga juni-natten. När ska alla svenskar lära sig att det i stort sett aldrig blir varmt på natten? Ungefär lika stor chans som ett hårdrocksfan har att bli av med sin övertygelse.
Konfetti i sådana mängder att... Bestämmer mig för att skriva en oavkortad version av Metaltown.
1 Rammlieb
2
3 Der Tier Must Sterben
4 Keine Lust
5 Feuer Frei - med överdåd av pyro
6 7 8 9 10
11 Benzin
12 Links
13 Du Hast
14
Extranummer
15 Sonne
Spårvagn genom Göteborgsnatten. Slagsmål på Avenyn. Poliser där. Av vid Wawrinskys Plats.
Vaknar till ett grådaskigt Göteborg.
Bandet med mest Linköping-kopplingar, Witchery, har en något otacksam uppgift som ett av de första banden under lördagen. Ungefär vid samma tidpunkt som det kungliga bröloppet äger rum, gör festivalens mesta Linköpingsband sitt bästa för att göra Göteborgseftermiddagen lite mer ond. Tyvärr är det lite glest bland publiken. Urklassisk thrash. Withcery har gått från sidoprojekt till svensk metals mesta supergrupp. Sångaren försöker verkligen elda upp publiken. Går sådär. Sen är det först spelningen för dem på åtta år.
Werewolves
The God Who Fell From Earth
A Winning...
The Reaper
Tillbaka till stan. Öl på Soho. Mer än öl. Dragen lax och Göteborg Nord.
LG Petrov gör ett bejublat framträdande med Amon Amarth.
[här följer ett parti där några snott blocket...] In god weeee trust, an in t god // Skärhamn é bäst... Se till och besök det på semestern! // En fin kVäLl! jag hiLLar DEj [här snor jag tillbaka blocket]
Dark Tranquility på en helt underdimensionerad scen. De följs dessutom av Hatebreed, som lätt hade knäckt en betydligt större scen.
Bullet For My Valentine
Bullet For My Valentine revanscherar även de sina landsmäns povra insats i Sydafrika.
1 Your Betrayal
2 Fe...
3 Waking the Demon
4 Tears Don't Fall
5 Four Words to Choke Upon
The Last Fight
Say Goodbye
Scream, Aim, Fire
Hatebreed
1 In Ashes They Shall Reap
2 Hands of a Dying Man
3 Merciless Time
4 ??
5 To the Threshold
6 Proven
7 Straight to Your Face
8 Last Breath
9 Never Letting Go
10 Before Dishonor
In Flames
In Flames nästan lika snygga som Rammstein kvällen innan.
Bullet Ride
Pinball Map
Satellites & Astro
Lördagskvällen gick i den amerikanska muskelmetallens tecken. Är mycket muskler, och metal-broderskap
fredag förmiddag
Bilresan ner. Blandat Rammstein, Jack Daniels och telefonsamtal.
I ett av kungligt bröllop-infekterat Sverige är GBG en fristad denna helg. En varierande publik, från den mest äkta hårdrocksfanatikern, via några punkare som blev kvar från torsdagens West Coast Riot, till mäklare och bankmän i 50-årsåldern. De två sistnämnda var nog kanske inte så många fler än just två, men ändå.
Eftermiddag på Avalon.
Öl, räkmacka och två liter skum. Och en uppsättning flaskor Rosé.
In på området. Skåningar i öltält.
Niles Egypten-metal i bakgrunden. Samspelar med skånska överåriga rockers. I slutändan visar de sig ändå vara smålänningar. Trots mitt tjat.
De eviga, meningslösa diskussionerna om vilket som är världens bästa band, välrldens bästa konsert, världens bästa gitarrist, eller bara världens bästa i allmänhet.
Handstil som fonetisk skånska.
Diskussioner om vilket landskap som är mest metal. Och vårt Östergötland ligger bra till med Witchery på lördagen. Även om J bara är en del av bandet räcker det långt.
Blandningen av publik lite av tjusningen. Evighetslånga jävla köer till bajamajor. Nile brölar på. Taskig organisation, men det kanske bara är festival.
Sabaton
Krigsheavy-metal. Perfekt uppvärmning inför Rammstein. Att känna asfalt gunga är jäkligt köttigt. Bättre betyg kan ett festivalband knappt få. Sabaton verkar överlyckliga över att befinna sig på denna scen. Att de är tillräckligt stora - det finns det inga tvivel kring.
Rammstein revanscherar Tysklands förlust i fotbolls-VM. Det de tyska idrottsmännen inte mäktat med, det fullständigt krossade Rammstein hela Västkusten med. Är publiken här för att se Rammstein eller är de här av den klassiska icke-anledningen; att det är ett spektakel som alla ser för att alla ska se bandet? Hursomhelst. Rammstein är dock inte fullt så övertygande förkrossande som man kan hoppas. Rammstein behöver inte vara så bra som många av sina kollegor. De är ändå sevärda. Orättvist? Nja, de klarar ju av helheten. "Du Hast" har en inneboende kraft som gör den till en av musikens odödliga klassiker.
Rammstein tar revansch för den snöpliga VM-förlusten mot Serbien. Du Hast får allsång. Mäktigt på tyska.
Rammstein för en lönlös kamp mot den tilltagande kyliga juni-natten. När ska alla svenskar lära sig att det i stort sett aldrig blir varmt på natten? Ungefär lika stor chans som ett hårdrocksfan har att bli av med sin övertygelse.
Konfetti i sådana mängder att... Bestämmer mig för att skriva en oavkortad version av Metaltown.
1 Rammlieb
2
3 Der Tier Must Sterben
4 Keine Lust
5 Feuer Frei - med överdåd av pyro
6 7 8 9 10
11 Benzin
12 Links
13 Du Hast
14
Extranummer
15 Sonne
Spårvagn genom Göteborgsnatten. Slagsmål på Avenyn. Poliser där. Av vid Wawrinskys Plats.
Vaknar till ett grådaskigt Göteborg.
Bandet med mest Linköping-kopplingar, Witchery, har en något otacksam uppgift som ett av de första banden under lördagen. Ungefär vid samma tidpunkt som det kungliga bröloppet äger rum, gör festivalens mesta Linköpingsband sitt bästa för att göra Göteborgseftermiddagen lite mer ond. Tyvärr är det lite glest bland publiken. Urklassisk thrash. Withcery har gått från sidoprojekt till svensk metals mesta supergrupp. Sångaren försöker verkligen elda upp publiken. Går sådär. Sen är det först spelningen för dem på åtta år.
Werewolves
The God Who Fell From Earth
A Winning...
The Reaper
Tillbaka till stan. Öl på Soho. Mer än öl. Dragen lax och Göteborg Nord.
LG Petrov gör ett bejublat framträdande med Amon Amarth.
[här följer ett parti där några snott blocket...] In god weeee trust, an in t god // Skärhamn é bäst... Se till och besök det på semestern! // En fin kVäLl! jag hiLLar DEj [här snor jag tillbaka blocket]
Dark Tranquility på en helt underdimensionerad scen. De följs dessutom av Hatebreed, som lätt hade knäckt en betydligt större scen.
Bullet For My Valentine
Bullet For My Valentine revanscherar även de sina landsmäns povra insats i Sydafrika.
1 Your Betrayal
2 Fe...
3 Waking the Demon
4 Tears Don't Fall
5 Four Words to Choke Upon
The Last Fight
Say Goodbye
Scream, Aim, Fire
Hatebreed
1 In Ashes They Shall Reap
2 Hands of a Dying Man
3 Merciless Time
4 ??
5 To the Threshold
6 Proven
7 Straight to Your Face
8 Last Breath
9 Never Letting Go
10 Before Dishonor
In Flames
In Flames nästan lika snygga som Rammstein kvällen innan.
Bullet Ride
Pinball Map
Satellites & Astro
Lördagskvällen gick i den amerikanska muskelmetallens tecken. Är mycket muskler, och metal-broderskap
Johnossi på Skivlagret
Såg ytterligare en minispelning på Skivlagret idag; Johnossi. Första gången jag såg dem live. Jäkligt, jäkligt bra, även om "What's the Point" förlorar rätt mycket på att spelas akustiskt. Låtlistan såg ut som nedan:
1. Dead End
2. Bed on Fire
3. What's the Point.
1. Dead End
2. Bed on Fire
3. What's the Point.
Khoma live igår
Såg Khoma på Atmosfär igår kväll. Riktigt jäkla skitbra var det! Min recension i Corren finns nedan:
Så otroligt mäktigt
Norma Bates var förband, och var väl hyfsade, men det känns som att de skulle må bra av ett mindre ställe och/eller lite mer engagerad publik.
Så otroligt mäktigt
Norma Bates var förband, och var väl hyfsade, men det känns som att de skulle må bra av ett mindre ställe och/eller lite mer engagerad publik.
Hästpojken på Skivlagret
Spenderade några timmar på stan i blåsten, och hamnade tillslut på Skivlagret, där Hästpojken spelade. Tre låtar:
1) Gitarrer och bas, trummor och hat
2) Katarina är ett hål
3) Caligula
Svårt att bedöma en sån spelning, men bra var det!
1) Gitarrer och bas, trummor och hat
2) Katarina är ett hål
3) Caligula
Svårt att bedöma en sån spelning, men bra var det!
Zombiesuckers i torsdags
Inledde påsken med konsert i torsdags; Zombiesuckers. Jävligt bra!
Eldkvarn i fredags
Såg och recenserade Eldkvarn på Stallet i Åtvidaberg i fredags. Var helt stört bra. Recensionen finns nedan:
Eldkvarn brinner som aldrig förr
Och här är extramaterialet, låtlista, video och bilder:
1. Alice
2. Vägen till Paradiset
3. Be-Bop-A-Lu-La-Land
4. Barn av sommarnatten
5. Blues för Bodil Malmsten
6. Mina stjärnor har slocknat
7. Chevrolet
8. Hunger Hotell
9. Söder om midnatt c/o himmelen
10. Kråkor och konjak
11. Somliga går med trasiga skor
12. Fulla för kärlekens skull
13. En ledig man
14. Kärlekens Tunga
15. Inget bra för mig själv
16. Pojkar, Pojkar, Pojkar
Extranummer
17. Lilla Sofie
18. Jag är det hjärta
19. Man utan namn
20. Ett hus på stranden
Eldkvarn brinner som aldrig förr
Och här är extramaterialet, låtlista, video och bilder:
1. Alice
2. Vägen till Paradiset
3. Be-Bop-A-Lu-La-Land
4. Barn av sommarnatten
5. Blues för Bodil Malmsten
6. Mina stjärnor har slocknat
7. Chevrolet
8. Hunger Hotell
9. Söder om midnatt c/o himmelen
10. Kråkor och konjak
11. Somliga går med trasiga skor
12. Fulla för kärlekens skull
13. En ledig man
14. Kärlekens Tunga
15. Inget bra för mig själv
16. Pojkar, Pojkar, Pojkar
Extranummer
17. Lilla Sofie
18. Jag är det hjärta
19. Man utan namn
20. Ett hus på stranden
Takida i torsdags
Tredje recensionen av Takida från Snökalvot.
'Takida har vuxit ikapp sin musik'
Förbandet Sonic Syndicate var klart intressantare!
Recension från förra fredagen
Thåström - Kärlek är för dom
Det låter som något av en blandning av Skebokvarnsvägen och Sällskapet. Och väldigt mycket Thåström så klart. Har bara hunnit med två lyssningar än, men skivan kommer nog hänga med fram till sommaren åtminstone. Riktigt bra!
Billie Holiday
Blev precis klar med Julia Blackburns Billie Holiday-biografi. Vete fasen hur bra den var egentligen. På ett sätt är den precis som en vanlig musikerbiografi med mycket droger, en del sex och sen lite musik emellanåt. Fast berättandet är uppbyggt av diverse intervjuer och det blir till en sorts semi-linjär historia. Kanske lite "spännande", men det blir mest rörigt. Särskilt som jag inte har någon som helst koll på Billie Holiday. Och Blackburn slänger in en del egna drogliberala stycken som känns rätt konstiga.
Nja, ingen höjdarbok det här. Den åker tillbaka in i bokhyllan.
Nja, ingen höjdarbok det här. Den åker tillbaka in i bokhyllan.
